Vitsigt !? men gäller ett mycket allvarligt spörsmål nämligen föräldrar som mister vårdnaden om sitt barn p g a påstådd misshandel.
Anklagelserna bottnar i att man hos vissa spädbarn påträffar skelettförändringar som man inte har kunnat förklara på annat sätt.
Idag har vi dock bra förklaringar på hur dessa lite speciella skelettförändringar kan uppstå utan att ta till orsaker som misshandel eller ens trauma.
Rakit är en del i förklaringen dvs D-vitaminbrist som gör skelettet skört och sårbart. Rakit är känt sedan länge inom neonatalvården i samband med prematuritet och dålig viktökning. Men nu finns även stöd för att genetiska anlag typ hEDS också ökar risken för benskörhet i synnerhet vid närvaro av ytterligare riskfaktorer typ D-vitamin m m. D-vitamin ges förvisso till alla nyfödda barn och stärker skelettet men det tar tid innan full effekt.
Saken blir inte bättre av att hEDS anlag även orsakar sköra blodkärl vilket förklarar en benägenhet för blåmärken, något som späder på anklagelserna.
Hur vet vi allt detta?
När granskning av röntgenbilder utförs av erfarna specialister beskrivs typiska rakitförändringar som man förbisett innan.
Observanta forskare har också noterat en överrepresentation av hypermobila mammor i dessa sammanhang men endast få av dem är diagnostiserade som hEDS.
Det återstår kliniska studier innan vi får full klarhet i sambandet hEDS och skört skelett d v s ”metabolic bone disease”. Men redan nu finns det all anledning att överväga sannolikheten av att hEDS kan medverka till uppkomsten av s k ”occulta” d v s symtomfria skelettförändringar och inte slentrianmässigt lägga skulden på föräldrarna.
En studie borde genomföras där ”friska”spädbarn med riskfaktorer genomgår en begränsad röntgenundersökning för att få en uppfattning om hur vanligt det är med dessa s k occulta frakturer.
Dessa beskrivna röntgenförändringarna har man också iakttagit i andra sammanhang utanför hemmet.
hEDS kan också fungera som en ”joker” och rentvå en förälder som anklagats för misshandel enligt begreppet MbP (Münchhausen by Proxy) d v s ha fabricerat en dramatisk sjukhistoria för att uppnå egna obskyra syften men där inget avvikande framkommer vid utredning.
HEDS är en utpräglad multisystemåkomma med dysfunktioner inom flera autonoma system i kroppen. Därav svårt att tolka symtombilden på sedvanligt sätt, och när alla prover dessutom utfaller normalt anses problematiken härstamma från (i regel) mammans psyke och inte det faktum att både hon och barnet med sannolikhet har hEDS, dock utan att själva veta om det.
SLUTSATS:
Diagnosen hEDS/ HSD– en potentiell ”gamechanger” i viktiga och allvarliga sammanhang vilket gör att kunskapen kring detta komplexa tillstånd måste förbättras väsentligt i hela vårt samhälle och inte bara inom sjukvården.
se https://ericronge.se/2025/01/
https://www.ajronline.org/doi/10.2214/AJR.13.10540
https://doi.org/10.1515/jpem-2019-0093
https://doi.org/10.1016/j.mehy.2018.03.017
Dr Eric Ronge 