Dr Eric Ronge

En bearbetning från bloggen @cortdoesscience jämte originalartikeln

Rapporterar här en färsk preliminär studie från Mayo klinikerna som visar inte helt oväntat att symtombördan vid hEDS och HSD är påtagligt högre hos kvinnor jämfört med män.

Iakttagelser gav också stöd för att Mastcellerna sannolikt spelar en stor roll för för uppkomsten av många symtom men även överrörligheten.

Forskare undersökte könsskillnader avseende 122 symtom och samsjukligheter hos över 2 400 patienter, och resultaten visade förstås att kvinnor rapporterar en högre symtombörda än män.

Studien bygger på data via frågeformulär som samlades in mellan åren 2019-2025 på EDS kliniken vid Mayo Kliniken i Florida. Totalt 2451 vuxna patienter med hEDS eller HSD bedömdes enligt 2017 års kriterier.

• Bland hEDS-patienter: 90,6 % kvinnor, 9,4 % män

• Bland HSD-patienter: 95,2 % kvinnor, 4,8 % män

Kvinnor var också något äldre än män vid tidpunkten för diagnos:

hEDS diagnos sattes I genomsnitt vid 35 år för kvinnorna och 28 år för männen

HSD, diagnos sattes i genomsnitt vid 34 år för kvinnorna och 31 år för män.

Detta visar att det tar längre tid för kvinnor att få en diagnos, vilket är dokumenterat även för många andra kroniska sjukdomar.

Symtombörda Frågeformuläret upptog 122 olika symtom och varianter på samsjuklighet.Förekomsten av dessa var betydligt vanligare hos kvinnor än hos män vilket knappast förvånar någon. Männen dominerade endast i 5 av 122 olika symtomtyper, nämligen:

• ADHD/ADD
• försenade utvecklingsmilstolpar,
• snarkning,
• autismspektrumstörning och
• obstruktiv sömnapné.

Dessa resultat överensstämmer i stort sett med en tidigare studie som publicerades 2024.

jfr Erik Kindgrens studie https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/33603376/

Det fanns tecken på att Mastcellsaktiviteten är högre hos kvinnor.

Man talar om Mastcells poäng MP grundat på alla tänkbara uttryck för mastcellsrelaterade symtom (allergier, överkänslighetsreaktioner av olika slag bl a på insektsbett m m)

Kvinnor med HSD hade högre andel mastcellsrelaterade symtom (som bl a nässelutslag) och högre totala mastcellspoäng än män. De hade också högre nivåer av totalt IgE (en immunmarkör associerad med allergiska reaktioner och mastcellsaktivitet) i blodet.

Det är här det blir riktigt intressant ur ett biologiskt perspektiv: kvinnor med hEDS/HSD hade också signifikant högre blodnivåer av kollagenrelaterade substanser (kollagen-4α1 och fibronektin) som är två viktiga strukturella proteiner i den ECM (extracellulära matrix).

Författarna menar att detta kan spegla en avvikande ECM-ombyggnad hos kvinnor, vilket de menar möjligen drivs av förhöjd mastcellsaktivitet. Mer arbete behövs dock för att förstå dessa samband.

Autonom dysfunktion och fibromyalgi

Kvinnor med HSD rapporterade högre andel symtom på autonoma dysfunktioner och diagnostiserades oftare med fibromyalgi.

Psykologiska symtom

Ett av de anmärkningsvärda resultaten är att psykologiska symtom och samsjuklighet i stort sett inte skilde sig markant mellan könen.

Slutsatser

Varför är kvinnor så dramatiskt överrepresenterade i hEDS- och HSD-diagnoser, och vad säger det oss om biologin bakom dessa tillstånd?

Författarnas hypotes, är att förhöjd mastcellsaktivitet hos kvinnor kan driva ECM-ombyggnad och därmed bidra till hypermobilitet, vilket är en genuint intressant biologisk fråga. Men vi ställs ofta inför frågan om ”hönan eller ägget” när det gäller bindvävsdysfunktion och mastceller. Verkligheten är att det förmodligen inte är alls så enkelt som att det ena driver det andra. Men jag tror att vi behöver fortsätta att undersöka immunsystemets roll vid bindvävssjukdomar, och frågan om varför hormonella förändringar (som graviditet, menstruationscykler och klimakteriet) verkar påverka symtomen hos så många patienter.

Det väcker också viktiga frågor för manliga patienter. Diagnostiseras män i lägre grad för att de verkligen har lägre prevalens, eller för att deras symtomprofil ser annorlunda ut och inte uppmärksammas?

Referenser Wilson FC,, Fairweather D:. Könsskillnader i självrapporterade symtom och samsjuklighet associerade med hypermobilt Ehlers-Danlos syndrom och hypermobilitetsspektrumstörningar: En retrospektiv studie. PMID: 41646353; PMCID: PMC12869590.

För att få tillgång till förhandsutgåvan med öppen åtkomst: https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC12869590/#S25

Petrucci T, Gensemer C, Norris RA. Fenotypiska kluster och multimorbiditet vid hypermobilt Ehlers-Danlos syndrom. Mayo Clin Proc Innov Qual Outcomes. 2024 maj 15;8(3):253-262. doi: 10.1016/j.mayocpiqo.2024.04.001. PMID: 38779137; PMCID: PMC11109295.

Här kort referat från senaste ”Bendy Bulletin” med anledning av Netflix thriller-serien ”Run away”/”Inte ett ord”

Watch Run Away on Netflix HERE.

Rätt många med hEDS som ibland använder rullstol, får ofta höra elaka kommentarer från omgivningen typ ”en sån simulant ! – vill ha uppmärksamhet, bara lat!” osv synnerligen förnedrande!

Därför så välgörande att Netflix just nu visar en film där en av aktörerna använder rullstol – fast inte alltid. Och skådesspelaren i sammanhanget har hEDS på riktigt!

Detta beteende blir alltså naturligt och okontroversiellt!

För så här är det i verkliga livet för många med hEDS

Förmågan att kunna använda sina ben och röra sig obehindrat är inte alltid självklart. Nedsatt rörelseförmåga kan föreligga av flera anledningar och det gäller inte bara hEDS och HSD utan andra tillstånd såsom t ex

• kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS)
• POTS med yrsel
• smärtsyndrom, fibromyalgi
• neurologiska sjukdomar MS m fl.

hEDS/HSD individer behöver ofta hushålla med sina ”energi-resureser” och planera inför fysiska aktiviteter.

Detta gäller inte minst i skolan, i samband med utflykter, där barn med hEDS bör erbjudas rullstol eller skjuts för att orka ha kul när man väl är framme, i stället för att trötta ut sig under lång promenad.. Det förutsätter att samtliga lärare och elever är införstådda d v s eleven är inte lat utan har ”bara” begränsade energiresurser. Skolhälsovården har här ett ansvar.

I den mån individer med hEDS behöver rullstol emellanåt, så är det vid långvariga påfrestnigar för att spara på sin energi och slippa onödig belastning på muskler och leder. Sådant behov är inte alltid konstant utan kan växla över tid beroende på andra omständigheter.

Detta är vanligt hos personer med:

• Ehlers-Danlos syndrom hypermobil typ och HSD
• POTS och andra former av dysautonomi
• ME/CFS
• Komplexa kroniska smärttillstånd
• Neurologiska och autoimmuna sjukdomar

Varför är det så här vid EDS och HSD ?

Vid EDS och HSD kan rörligheten variera av många medicinska skäl.

• Grad av ledinstabilitet, – individuellt
• periodvis ökad generell smärta
• autonom dysfunktion, yrsel
• svår trötthet eller orkeslöshet
• Tillfällig konditionssvikt efter fysiska och psykiska påfrestningar, sömnbrist

I praktiken kan individer med hEDS i regel

• gå korta sträckor på plan mark
• stå kortvarigt
• men fungerar sämre senare på dagen
• vara hemma men inte hantera stora offentliga miljöer

Rent medicinskt kan en rullstol minska

• påfrestningar i leder
• skaderisken
• spara energi
• öka självständigheten

Således ett bra medicinskt beslut att använda rätt stöd vid rätt tidpunkt.

En gammal fördom är att ”kan man gå – så behöver man ingen rullstol”

Detta drabbar särskilt indvider med hEDS/HSD där ”handikappet” är osynligt och varierande.

Därför är det så värdefullt att man valt en skådespelare som verkligen har hEDS i denna film, och inte låter någon annan bara ”fejka”.

Hennes funktionsnedsättning framställs som något naturligt och okontroversiellt utan att dramatisera eller fokusera på just denna egenskap.

I denna film har man valt att stå närmare det verkliga livet.

Det är så vi vill ha det!

En kortfattad sammanställning av en färsk översiktsartikel ang ”Postural Orthostatic Tachycardia Syndrome: ”A State-of-the-Art Review” https://www.heartlungcirc.org/article/S1443-9506(25)01654-3/fulltext

Postural ortostatisk takykardisyndrom (POTS) beskrevs första gången vid Mayo kliniken i USA 1993 hos 16 patienter som besvärades av omotiverad hjärtklappning

Förståelsen för POTS har utvecklats avsevärt under de senaste decennierna, med insikten att det är ett mångfacetterat syndrom av ortostatisk intolerans och autonom dysfunktion, ofta tillsammans med andra symtom av funktionell karaktär.

Det mer allmänna begreppet ”Ortostatisk intolerans (OI)” betyder att kroppen inte klarar av att anpassa sig normalt i upprätt ställning d v s symtom uppstår eller förvärras när du sitter eller står, och lindras när du lägger dig ner.

POTS Utredning

Stå test – (enklare än den s k ”TILT-testen”).

Bör helst utföras på morgonen i en lugn trygg miljö

• Fastande minst 4 tim samt avstått från hjärtpåverkande mediciner
• vila på rygg 10 min
• uppresning till stående i 10 minuter med puls och blodtrycksmätning varje min
• Notera ev symtom i form av yrsel, illamående, tremor, svettning, acrocyanos (blå fingrar)

POTS föreligger om:

En ihållande ökning av hjärtfrekvensen noteras med

≥30 slag per minut (vuxna fr o m 20 år)

≥40 slag per minut för personer i åldern 12–19 år)

Diagnosen säkras även med hjälp av det s k ”Malmö POTS symtom score formuläret” som värderar de kliniska symtomen. Länk bifogad nedan

Att Malmö ”hamnat på kartan” i detta sammanhang är tack vare Artur Fedorowski som är professor i kardiologi vid Karolinska Institutet men tidigare verksam i Lund och bl a POTS-pionjär internationellt.

Diagnostiska kriterier för POTS

• Symtom på ortostatisk intolerans vid stående som försvinner när man lägger sig ner.
  • Huvudvärk
  • Trötthet
  • Hjärtklappning
  • yrsel, skakningar
  • allmän svaghet
  • suddig syn
  • Hjärndimma
  • Träningsintolerans

• Symtomvaraktighet ≥3 månader
• Frånvaro av andra tillstånd som kan förklara takykardin såsom:
  • Anemi
  • infektion
  • uttorkning,
  • nedsatt kondition,
  • hypertyreos
  • anorexia nervosa
  • pågående svår smärta

Andra cirkulatoriska rubbningar vid POTS

Senare studier har visat att POTS även kan medföra andra störningar i cirkulationen såsom

• bristande blodtryckskontroll
• bristande mikrocirkulation vilket kan hämma hjärnans blodförsörjning och förklara symtom som
  • ”hjärndimma”,
  • huvudvärk,
  • sömnproblem

Den exakta prevalensen av POTS är okänd men har uppskattats till 1,73 % före och 3,42% efter COVID-19-infektion.

Tillståndet drabbar fler kvinnor än män (∼9:1), och åldern vid insjuknandet är vanligtvis mellan 12 och 50 år.

utlösande faktorer är

• virusinfektioner även vaccinationer

• hormonella förändringar

• tillväxtspurt under tonåren,

• fysiska trauman (hjärnskakning eller kirurgi)

POTS förekommer ofta samtidigt med

• migrän
• hypermobilitet i lederna, hEDS HSD
• ME/CFS d v s myalgisk encefalomyelit/kroniskt trötthetssyndrom
• fibromyalgi
• autoimmuna sjukdomar
• MCAS dvs mastcellaktiveringssyndrom

POTS medför en försämrad hälsorelaterad livskvalitet jämfört med andra kroniska sjukdomar

Tillståndet misstolkas ofta, varför fördröjd eller felaktig diagnos är mycket vanligt.

Detta tyder på bristande kunskap och medvetenhet om POTS inom den medicinska världen, vilket dock har förbättrats efter coronapandemin då POTS-fall efter COVID-19 infektion eller vaccination ökade. Detta har nu erkänts som en mycket vanlig ”bieffekt” vid s k POST-COVID-19

Effekten av tidig diagnos och lämplig behandling av POTS är livsavgörande särskilt som många av de drabbade felaktigt fått psykiatriska diagnoser och dessutom fått sin arbetsförmåga försämrad.

POTS förklaras som uttryck för dysautonomi d v s en störning i det autonoma nervsystemet d v s kroppens ”icke viljestyrda funktioner” och i detta fall avseende hjärtverksamheten och blodcirkulationen.

Dysautonomi kan även drabba mage/tarm och temperturreglering och är särskilt vanligt vid hEDS/HSD.

Tidigare ansåg man att POTS ofta kunde försvinna spontant, medan en färsk studie på unga vuxna patienter med långvariga symtom fortsatte att ha behandlingskrävande problem upp i åren.

Behandling av olika slag tycks ej påverka orsaken utan dämpar bara symtomen.

Primärvården

Allmänläkare har en central roll när det gäller att upptäcka och behandla patienter med POTS, samt att remittera dem till specialistvård vid behov

Associerade tillstånd

• hypermobilitet i lederna

• kronisk trötthet

• postinfektionssyndrom (LONG-Covid19 = POST-Covid19)

• fibromyalgi

• autismspektrumstörning

• ADHD

• endometrios.

Behandlingar (gäller oavsett ålder)

1. Icke-farmakologisk typ livsstillsändringar, t ex öka vätske och saltintag, kompressionshjälpmedel

2. Farmakologisk- dvs läkemedel

Allmänläkare spelar en central roll i samordningen av vården för patienter med POTS, eftersom den multisystemiska karaktären vid autonom dysfunktion ofta kräver insatser från flera medicinska och närstående hälso- och sjukvårdsspecialister.

Kvinnor drabbas oproportionerligt hårt, och uppvisar bl a högre förekomst av järnbrist, migrän, hypermobilitet i lederna och irritabelt tarmsyndrom (IBS) än män med POTS.

Allmänläkare kan inleda behandling med information ang undvikande av utlösande faktorer och föreslå livsstilsförändringar. Patienter kan också hänvisas till online-resurser från olika POTS- intresseorganisationer

Läkemedel vid POTS bör inte förskrivas rutinmässigt, utan med försiktighet av POTS kunniga läkare.

Remiss för vidare undersökningar och specialistvård kan vara nödvändig i oklara fall, eller när effektivare behandling måste övervägas.

Slutsatser:

POTS är ett komplext tillstånd, och trots fastställda diagnostiska kriterier, förekommer betydande diagnostiska förseningar över hela världen. Effekterna av POTS inkluderar funktionsnedsättning, social och ekonomisk isolering samt dålig hälsorelaterad livskvalitet.

Aktuell översiktsartikel ang POTS

Malmö POTS symptom score

POTS och Hypermobilitet

POTS EDS mm

Long-COVID, POTS, hEDS

Diagnoserna hEDS/HSD bör uppmärksammas redan på våra mödravårdscentraler och leda till en ökad beredskap i samband med förlossningen. Förvisso visade en färsk svensk studie (Sundelin) att riskerna var få och sällan allvarliga i hEDS/HSD sammanhang. I en större internationell s k metanalays av ett flertal internationella studier framkom en hel del riskmoment som är kopplade till hEDS/HSD (se Pezaros studie nedan)I de fall där diagnosen hEDS/HSD redan har konstaterats är man förberedda på de problem som kan uppstå och då brukar det gå bra.

Men åtskiliga kvinnor med hEDS/HSD är ovetande om sin diagnos eller bara inte har fått det bekräftat. Den mycket varierande symtombilden som utmärker hEDS/HSD samt kunskapbrist i vården orsakar ett stort ”mörkertal” avseende detta tillstånd. För dessa odiagnostiserade kvinnor kan förlossningen bli en mycket traumatisk upplevelse.

Problemen kan dock lätt förebyggas – även om diagnosen ”bara” är sannolik utifrån ett enkelt frågeformulär som bör fyllas i på mödravårds-centralen förslagsvis.

Förslag på frågeformulär avseende sannolikhet för hEDS/HSD

Känner du igen följande problem? Svara JA eller NEJ eller till viss del

Svaren kan vara JA – I viss mån- eller NEJ

Om förslagsvis 5 av dessa 7 frågor bejakas är sannolikheten för hEDS/HSD tämligen stor och tillräckligt för att vidta de rutiner som gäller för denna diagnosgrupp.

För att få diagnosen officiellt godkänd enigt gällande kriterier hänvisas till primärvården för undersökning i ett senare skede – i bästa fall !

Men vilka är då riskerna som hEDS/HSD mammor kan råka ut för?

Således handlar det om problem som kan åtgärdas/förebýggas.

Bara som exempel ”Aldrig skicka hem en hEDS/HSD mamma där förlossningen nätt och jämt kommit igång. Plötsligt kan det gå fort!”

Därför är det angeläget att i tid fånga upp denna riskgrupp som riskar att råka ut för följande komplikationer

A. Förlossningskomplikationer kopplade till hEDS/HSD

B. Risker efter förlossningen

1. Dålig sårläkning

• Ökad risk för sårruptur efter:

◦ Vaginala bristningar

◦ klipp ( perineotomi)

◦ Kejsarsnitt

2. Bäckenbottendysfunktion

• Högre förekomst av:

◦ Prolaps (framfall)

◦ Urininkontinens

◦ Kronisk bäckensmärta

• Tidig bäckenbottenträning med fysioterapi är ofta hjälpsam

Men som Sundelins studie visade – kvinnor med känd hEDS diagnos drabbas mycket sällan av allvarliga komplikationer i samband med förlossning i vårt land

– men man inkluderade bara de med känd hEDS diagnos.

Med ett enkelt screeningsförfarande har vi en unik chans att ”fånga in” fler hEDS och HSD drabbade kvinnor, vilket gynnar deras livsssituation rent allmänt. Dessutom underlag för prevalensbedömning.

Sundelins studie

Pezaro studien

Pezaro studien på svenska

Vitsigt !? men gäller ett mycket allvarligt spörsmål nämligen föräldrar som mister vårdnaden om sitt barn p g a påstådd misshandel.

Anklagelserna bottnar i att man hos vissa spädbarn påträffar skelettförändringar som man inte har kunnat förklara på annat sätt.

Idag har vi dock bra förklaringar på hur dessa lite speciella skelettförändringar kan uppstå utan att ta till orsaker som misshandel eller ens trauma.

Rakit är en del i förklaringen dvs D-vitaminbrist som gör skelettet skört och sårbart. Rakit är känt sedan länge inom neonatalvården i samband med prematuritet och dålig viktökning. Men nu finns även stöd för att genetiska anlag typ hEDS också ökar risken för benskörhet i synnerhet vid närvaro av ytterligare riskfaktorer typ D-vitamin m m. D-vitamin ges förvisso till alla nyfödda barn och stärker skelettet men det tar tid innan full effekt.

Saken blir inte bättre av att hEDS anlag även orsakar sköra blodkärl vilket förklarar en benägenhet för blåmärken, något som späder på anklagelserna.

Hur vet vi allt detta?

När granskning av röntgenbilder utförs av erfarna specialister beskrivs typiska rakitförändringar som man förbisett innan.

Observanta forskare har också noterat en överrepresentation av hypermobila mammor i dessa sammanhang men endast få av dem är diagnostiserade som hEDS.

Det återstår kliniska studier innan vi får full klarhet i sambandet hEDS och skört skelett d v s ”metabolic bone disease”. Men redan nu finns det all anledning att överväga sannolikheten av att hEDS kan medverka till uppkomsten av s k ”occulta” d v s symtomfria skelettförändringar och inte slentrianmässigt lägga skulden på föräldrarna.

En studie borde genomföras där ”friska”spädbarn med riskfaktorer genomgår en begränsad röntgenundersökning för att få en uppfattning om hur vanligt det är med dessa s k occulta frakturer.

Dessa beskrivna röntgenförändringarna har man också iakttagit i andra sammanhang utanför hemmet.

hEDS kan också fungera som en ”joker” och rentvå en förälder som anklagats för misshandel enligt begreppet MbP (Münchhausen by Proxy) d v s ha fabricerat en dramatisk sjukhistoria för att uppnå egna obskyra syften men där inget avvikande framkommer vid utredning.

HEDS är en utpräglad multisystemåkomma med dysfunktioner inom flera autonoma system i kroppen. Därav svårt att tolka symtombilden på sedvanligt sätt, och när alla prover dessutom utfaller normalt anses problematiken härstamma från (i regel) mammans psyke och inte det faktum att både hon och barnet med sannolikhet har hEDS, dock utan att själva veta om det.

SLUTSATS:

Diagnosen hEDS/ HSD– en potentiell ”gamechanger” i viktiga och allvarliga sammanhang vilket gör att kunskapen kring detta komplexa tillstånd måste förbättras väsentligt i hela vårt samhälle och inte bara inom sjukvården.

se https://ericronge.se/2025/01/

https://www.ajronline.org/doi/10.2214/AJR.13.10540

https://doi.org/10.1515/jpem-2019-0093

https://doi.org/10.1016/j.mehy.2018.03.017

https://doi.org/10.3390/children10060963

https://doi.org/10.1371/journal.pone.0208033

Denna gång publicerar jag en svensk version av text från EDS_society rakt av – helt oredigerat

Hypermobilt Ehlers-Danlos syndrom (hEDS) och hypermobilitetsspektrumstörning (HSD) – Bedömningskriterier och deras modifiering i klinisk praxis. 

Huvudforskare: Dr. Alan Hakim och Dr. Clair Francomano

På uppdrag av hEDS/HSD-arbetsgruppen inom det internationella konsortiet för Ehlers-Danlos syndrom och hypermobilitetsspektrumstörningar.

Utredare: Clair Francomano (USA), Fraser Burling (NZ), Helen Cohen (Storbritannien), Patricia Grether (MX), Christina Laukaitis (USA), Fransiska Malfait (BE), Nimish Mittal (CA) och Dacre Knight (USA).

Beskrivning 

Ocuco-landskapet hEDS/HSD-arbetsgruppen från det internationella konsortiet (IC) för Ehlers-Danlos syndrom (EDS) och hypermobilitetsspektrumstörningar (HSD) är glada att kunna meddela att rekryteringen till studien för att granska kriterierna för diagnos av hypermobil EDS och HSD nu har stängts.

Studien finansierades genom en generös privat donation till The Ehlers-Danlos Society. Studien har fått IRB-godkännande (etisk nämnd) från Indiana University, USA, och har även fått etiskt godkännande för alla involverade platser runt om i världen, inklusive USA, Kanada, Mexiko, Storbritannien, Belgien och Nya Zeeland. 

Studien genomgår för närvarande analys, och det statistiska stödet tillhandahålls genom Penn State, USA.

Ehlers-Danlos Society hanterade det administrativa stöd som behövdes för studien.  

Vilka är hEDS/HSD-arbetsgruppen inom det internationella konsortiet för Ehlers-Danlos syndrom och hypermobilitetsspektrumstörningar? 

Det internationella konsortiet (IC) skapades 2014 av det som då var Ehlers-Danlos National Foundation (EDNF) och The Ehlers-Danlos Support UK (EDS UK). IC är en oberoende arbetsgrupp bestående av sjukvårdspersonal och experter. 

Medlemmarna i gruppen är listade här.

Dessutom stöddes deras arbete med denna studie av professor Byers, professor Malfait och dr Francomano som medlemmar i IC:s styrkommitté, och dr Hakim som sedan 2018 har varit medlem i Styrgrupp och ordförande för hEDS/HSD-arbetsgruppen. 

Varför har undersökningen gjorts? 

Det har funnits en växande internationell kommentar från kliniker, organisationer, institutioner och samhället om huruvida 2017 års internationella kriterier för hEDS behöver modifieras för att vara mer inkluderande i andra tecken och symtom och samsjuklighet. 

Dessutom ställer många frågan: ”Finns det en meningsfull skillnad mellan hEDS och HSD, och på vilka sätt?” Nyligen genomförda studier börjar visa att personer med HSD på flera sätt har samma typ och svårighetsgrad av associerade samsjuklighetstillstånd som de med hEDS. 

Över 2018-21IC:s hEDS/HSD-arbetsgrupp identifierade flera viktiga teman från dessa diskussioner efter att ha granskat enkäter med åsikter och kommentarer från intressenter, kliniska experters åsikter, granskningar av data från kliniker och all senast publicerad litteratur.  

Följande övergripande frågor identifierades och har utforskats i studien: 

1. Bör fler leder testas för hypermobilitet? Räcker Beighton-poängen och frågeformuläret i fem delar när man letar efter generaliserad ledhypermobilitet? Skulle inkluderingen av andra leder som inte ingår i Beighton-poängen förbättra screeningen för generaliserad ledhypermobilitet?
2. Är alla tecken och symtom i de nuvarande kriterierna de rätta? Bör vissa tas bort? Bör andra läggas till? Bör vissa ha större betydelse än andra? Bör de grupperas i grupper snarare än att betraktas individuellt?
3. Är den nuvarande strukturen för hEDS-kriterierna den rätta? Finns det andra, bättre sätt att strukturera kriterierna som inkluderar de olika sätt som en diagnos av hEDS kan ställas på?
4. Vilka är de viktigaste tecknen eller ”varningssignalerna” som bör inkluderas i kriterierna för att varna läkaren om att det kan finnas en annan diagnos, såsom en mer sällsynt typ av EDS?
5. Nu när man vet mer om associerade tillstånd som postural ortostatisk takykardisyndrom (PoTS) och långsam tarmpassage, finns det bevis för att dessa tillstånd bör inkluderas i en uppdaterad version av kriterierna?
6. Finns det ett starkare samband med samsjuklighet vid hEDS eller HSD jämfört med andra kroniska smärttillstånd? Är det också möjligt att skilja hEDS från HSD utifrån något av de samsjukliga tillstånden? Förbättrar inkluderingen av samsjuklighet kriteriernas känslighet och specificitet (sannolikheten att ställa en korrekt diagnos)?  

Vad har studien undersökt? 

Efter flera diskussioner i IC hEDS/HSD-arbetsgruppen, beaktande av intressenters åsikter, granskningar av kliniska data och en fullständig litteraturgenomgång identifierade gruppen många aspekter och dessa har undersökts i studien.  

 Studien undersökte varje deltagares:  

• ålder, kön, etnicitet och alla deras medicinska diagnoser; 
• leder — som är hypermobila och/eller instabila (subluxationer och luxationer); 
• typer av muskuloskeletal och neuropatisk smärta och vilka områden i kroppen som påverkas; 
• familjehistoria och eventuella genetiska tester; 
• kroppsform för marfanoida drag; 
• historia av frakturer; 
• huden för de många olika tecken som finns i EDS; 
• ögon, tänder och tandkött, hjärta, bukvägg (bråck) samt bäckenorgan och bäckenbotten; 
• historia/diagnos av någon av de många samsjuklighetsproblemen — tjugosex problem undersöks med möjlighet för forskaren att lägga till andra problem om de inte finns med i listan; och 
• tecken och symtom som är ”röda flaggor” för en möjlig annan diagnos. 

Studiedata kommer att granskas statistiskt för att undersöka följande saker: 

1. Hur starkt är sambandet mellan vart och ett av de olika tecknen, symtomen och samsjuklighetstillstånden med hEDS jämfört med HSD, med hEDS jämfört med andra icke-hypermobila smärttillstånd, och med HSD jämfört med andra icke-hypermobila smärttillstånd?
2. Vilka av dessa tecken, symtom och samsjuklighetstillstånd skiljer hEDS från HSD på grund av ett starkare samband hos det ena jämfört med det andra? Och vilka skiljer hEDS eller HSD från andra icke-hypermobila smärttillstånd?
3. Kan man, med hjälp av ovanstående information, utforma och testa olika kriteriestrukturer för att se om de är bättre än de nuvarande kriterierna för att identifiera hEDS kontra HSD kontra andra kroniska smärttillstånd?  
4. Genom intressentengagemang och praktisk testning, är någon av dessa reviderade kriteriemodeller kliniskt vettiga, och vilken bör publiceras som en rekommenderad revidering av 2017 års internationella kriterier för hEDS och HSD? 

Dessutom är forskarna medvetna om det arbete som pågår för att identifiera genetiska markörer för hEDS. Det kommer att finnas möjlighet att inrätta en studieförlängning för att undersöka genetiska markörer hos de som deltar i denna studie och använda den informationen i kriterieöversynen. 

Deltagarrekrytering 

Studien rekryterade deltagare som hade remitterats för bedömning och behandling av sin smärtstörning och som hade deltagit i en öppenvårdsmottagning på en av studieplatserna under perioden 2023-2025. Totalt rekryterades 326 deltagare och alla deltagare hade diagnosen hEDS, HSD eller annan smärta (icke-hEDS/HSD).  

När kommer studieresultaten att publiceras? 

Det förväntas att slutsatser och eventuella rekommendationer kommer att publiceras i slutet av 2026.

Här följer en färsk forskningsrapport, översatt och i sammandrag hämtat från Ehlers-Danlos Society https://www.ehlers-danlos.com/exciting-new-research-sheds-light-on-heds-biology/

”Vi är glada att kunna dela med oss av en ny artikel som publicerades igår: Proteomiska upptäckter vid hypermobiles Ehlers–Danlos syndrom ger insikter i sjukdomens patofysiologi av Griggs M, Gensemer C, et al. (ImmunoHorizons, 2025; 9(10): vlaf044), https://doi.org/10.1093/immhor/vlaf044 ”

Studien undersökte om proteiner som cirkulerar i blodet kan avslöja dolda processer som driver hypermobilt Ehlers-Danlos syndrom (hEDS). Med hjälp av avancerade metoder mätte teamet hundratals proteiner och kemiska budbärare samtidigt. Genom att jämföra blodserum från 29 kvinnor med hEDS med 29 kvinnor i samma ålder utan sjukdomen, och sedan bekräfta resultaten i en utökad valideringsgrupp med 41 hEDS-patienter och 38 kontrollpersoner, försökte de hitta biologiska mönster som kan hjälpa till att förklara symtomen, underlätta tidig diagnos och vägleda framtida behandlingar.

Forskarna fann 35 blodproteiner som skilde sig åt hos personer med hEDS jämfört med dem utan. De flesta av dessa förändringar gällde proteiner kopplade till immunsystemet, blodkoagulation, blodtryck och inflammation. Den största gruppen av förändringar gällde komplementsystemet, som hjälper kroppen att bekämpa infektioner och kontrollera inflammation.

Dessa resultat pekar på att immun- och inflammationsförändringar, utöver bindvävnadens struktur, spelar en viktig roll i utvecklingen av hEDS, vilket öppnar upp viktiga nya riktningar för forskning och potentiella behandlingar.

Ehlers-Danlos Society var mycket glada över att kunna stödja detta arbete genom ett forskningsanslag och genom att tillhandahålla prover från HEDGE-studien. Ett stort tack går till alla HEDGE-deltagare, vars bidrag bidrar till att göra banbrytande forskning möjlig. Föreningen är mycket glad över dessa resultat, som representerar viktiga framsteg i förståelsen av hEDS-biologin.

Denna forskning bygger också på det storskaliga arbete som redan pågår med InVitro Cell Research (ICR) i samarbete med Ehlers-Danlos Society, som kommer att dela sina kompletterande resultat vid 2025 International Scientific Symposium (Toronto) i abstraktet Expression Proteomics Reveals Potential Dysregulated Pathways in Inflammation, Immunity, and Tissue Integrity in Hypermobile EDS.

ICR-teamet, som samarbetar med The Ehlers-Danlos Society, har genomfört en av de största blodbaserade studierna i sitt slag och undersökt över 700 personer (324 med hEDS, 33 med HSD och 341 kontrollpersoner).

Med hjälp av avancerad ”proteomik”, en metod som mäter tusentals proteiner i blodet, sökte de efter sjukdomsrelaterade mönster. Deras arbete visade att hEDS och HSD har många underliggande egenskaper gemensamt, med viktiga skillnader jämfört med personer som inte har dessa tillstånd.

De identifierade fyra huvudsakliga förändringsområden:

• Kronisk inflammation – tecken på att kroppens immunsystem är överaktivt eller obalanserat.
• Förändringar i komplementsystemet och stress i små blodkärl – den del av immunförsvaret som hjälper till att bekämpa infektioner verkar fungera annorlunda.
• Vävnadläkning och nervsignaler för smärta – systemen för reparation och smärtkontroll fungerar kanske inte som förväntat.
• Ombyggnad av bindväv – kroppens ”stödstruktur” (bindväv) kan repareras eller underhållas på ett annat sätt.

Dessa resultat hjälper forskare att bättre förstå varför personer med hEDS och HSD upplever smärta, trötthet och ömtålig vävnad, och pekar på nya möjligheter för diagnos och behandling.

Även om det ännu inte är ett diagnostiskt test, ger denna stora studie viktiga ledtrådar om vad som händer inuti kroppen vid dessa tillstånd.

Ehlers-Danlos Society är mycket glada över att se så snabba framsteg i arbetet med att avslöja biologin bakom hEDS och HSD. Dessa nya insikter, tillsammans med föreningens fortsatta samarbete med ICR och den kommande presentationen av deras stora, omfattande proteomikstudie, utgör ett stort steg mot bättre diagnostik och framtida behandlingar för EDS- och HSD-patienter.

//

För ordningens skull bifogar jag också en länk till en avancerad studie från 2022 av det italienska forskargänget som belyser orsaksmekanismerna ur en annan synvinkel – inte helt lättbegripligt men ändå ett intressant bidrag till gåtans lösning – hur uppstår hEDS/HSD? – ger också stöd för att hEDS och HSD har samma ursprung.

https://doi.org/10.3390/cells11244040

Min reflexion:

Dessa studier förklarar mångfalden av yttringar från kroppens alla delar och funktioner. Således en utpräglad multisystem åkomma som ingen enskild disciplin kan/vill ta ansvar för. Därför krävs särskilda ”hEDS/HSD kliniker” likt den i Toronto https://www.edsgoodhope.ca/ där man kan definiera patienters ”sjukdomsprofil” och anpassa behandlingsåtgärder individuellt i samarbete med primärvården.

Det intrycket får man av att läsa följande publication

Defining the Chronic Complexities of hEDS and HSD: A Global Survey of Diagnostic Challenges, Life-Long Comorbidities, and Unmet Needs

Här sammanfattar jag innehållet och budskapet av denna enorma studie och har för det ändamålet tagit hjälp av AI. Länk till en ursprunglig sammanfattning finner ni längst ner

Syftet med studien har varit:

Att kartlägga den kliniska bördan av hypermobil Ehlers-Danlos syndrom (hEDS) och hypermobilitetsspektrumstörning (HSD) genom en global enkätundersökning och därigenom få ett brett underlag som bl a tillåter nya spekulationer kring själva orsaken bakom hEDS och HSD.

Metoden man tillämpar är:

• En anonym, tvärsnittsstudie genomfördes globalt mellan september 2023 och mars 2024.
• Totalt 9258 svar, varav 3906 uppfyllde inklusionskriterierna (hEDS: 3360, HSD: 546).
• Enkäten innehöll 418 frågor om symtom, samsjuklighet, vårdkonsumtion och livskvalitet.

Viktiga resultat:

• hEDS-patienter rapporterade i genomsnitt 24 samsjukligheter och en diagnostisk fördröjning på 22,1 år.
• Vanliga symtom:
  • Gastrointestinala störningar (84,3%)
  • Dysautonomi (71,4%)
  • Kronisk smärta (98,9%)

• HSD-patienter hade i genomsnitt 17 samsjukligheter och en diagnostisk fördröjning på 17,5 år.
  • Vanligt med försämring i samband med pubertet och infektioner.

• Vid jämförelse med kontrollmaterial (”friska individer”) påvisades en högre förekomst av neurologiska, immunologiska symtom samt störningar i det autonoma nervsystemet (d v s dysautonomi)

Slutsats:

• Orsaken bakom hEDS och HSD tycks inte enbart vara begränsat till bindväven utan involverar även immunologiska och neurologiska mekanismer.
• Det finns ett stort behov av förbättrade diagnosverktyg och bredare forskning avseende bakomliggande mekanismer.
• Studien understryker de omfattande och ofta förbisedda medicinska behov som dessa patienter har.

Min reflexion

Etiologin d v s orsaksmekanismerna bakom hEDS och HSD har ju länge gäckat forskarna. Visst hittar man en del intressanta biokemiska och genetiska avvikelser som utmärker hEDS och HSD, men inga av dessa är helt unika eller konstanta fynd.

Kanske man ska titta mer på kroppens immun och nervfunktioner såsom denna studie antyder? D v s att det är kroppens immunförsvar och nervfunktioner som interagerar med bindväven på ett ogynnsamt sätt hos individer med vissa genetiska föutsättningar.

Sannolikt kan då ”de ogynnsamma förutsättningarna” vara av olika slag och kunna modifieras av andra faktorer och på så vis skapa mångfalden av kliniska varianter som vi är vana vid att träffa på.

Tillsvidare får vi nöja oss med att studier som denna, leder till ökad förståelse och trovärdighet för hEDS/HSD begreppet inom sjukvården – för där brister rejält överallt i världen.

Dysautonomi av olika slag d v s obalans i det autonoma nervsystemet (ANS) är en vanlig orsak till samsjuklighet vid EDS och HSD , men förekommer också vid flera andra kliniska syndrom såsom t ex ME/CFS, fibromyalgi, MCAS (Mastcells aktiverings syndrom ) – dessutom vid s k long-COVID.

Symtomen misstolkas ofta som psykosomatik och tas inte på allvar många gånger. Ändå utgör det ofta den största orsaken till nedsatt livkvalitet och arbetsförmåga för drabbade individer.

I en färsk studie om dysautonomi omfattande 672 individer beskrevs dels fördröjd diagnostik men också påtaglig nedsättning av livskvalitet och arbetsförmåga hos drabbade patienter.

Hos dessa individer förelåg olika bakomliggande diagnoser varav de fem vanligaste var följande:

• EDS 42 %
• MCAS 33 %
• Vitamin brist 29,6 %
• Fibromyalgi 19,9 %
• ME/CFS 16,7 %

De vanligaste yttringarna berörde hjärtfunktionen i form av:

• Postural orthostatic tachycardia syndrom POTS
• Ortostatisk hypotension (tryckfall vid uppåtresning)
• Neurocardiogen svimning ( svimning p g a blodtrycksfall)
• omotiverad hjärtklappning (inapproriate Sinus tachycardia)

Diagnostiken ägde ofta rum hos en hjärtläkare (53%) och mycket sällan hos allmänläkaren (4,7%)

90% var kvinnor medelålder 41 år.

I en jättestor studie utifrån registrerade diagnoskoder Se länk beskriver man relativt hög förekomst (omkring 50%) av multisystemdiagnoser dvs samsjuklighet bland unga individer (10-18 år) med hEDS eller HSD jämfört med 25% i kontrollgruppen.

Problem från mag-tarmkanalen samt med cirkulation och hjärtfunktion dominerade men det var också vanligt med neuro/psykiatriska diagnoser liksom allergier och ätproblem m m.

En annan studie från 2024 belyser hur EDS och HSD kliniskt till viss del överlappar med s k long-Covid och ME/CFS.

Nu har man börjat ana mekanismerna bakom denna iakttagelse.

En intressant ledtråd i detta sammanhang hittar man i folatomsättningen där vissa mutationer (polymorfism av MTFHR genen) kan kopplas till defekt bindväv med hypermobilitet som följd. se länk

Folat /Folsyra ) är en slags viktig ”vitamin” som vi får i oss i kosten. Bristtillstånd kan orsaka allvarliga bl a neurologiska symtom bl a

I en studie som omfattande 157 patienter (93% kvinnor) med hEDS eller HSD fann man en genetisk avvikelse (olika varianter av MTHFR polymorfism) i över hälften av fallen.

Således tycks det finnas ett samband mellan rubbad folatomsättning och hypermobilitet.

Det finns t o m beskrivet enstaka fall där long-COVID tycks ha givit upphov till HSD (sic!) hos individer med specifika genetiska förutsättningar(polymorfism) i MTHFR genen.

Således finns här ledtrådar till mekanismer bakom förändrad bindväv och hypermobilitet samt kopplingar till samsjukligheter typ ME/CFS och long-COVID.

MTHFR polymorfism är annars en tämligen vanlig företeelse med varierande kliniska konsekvenser men ibland av allvarlig art.

Det intressanta med denna ”ledtråd” är en hypotetisk potential till medicinering i vissa fall. Svåra neurologiska symtom vid viss typ av MTHFR brist kan motverkas genom att tillföra trimetylglycin/betaine (säljs som kosttillägg). länk

Att homocystinuri är en konsekvens av just MTHFR-brist är intressant då det sedan länge är förknippat med hypermobilitet.

Ett annat spår är att ”muterade mitokondrier” i bindvävsbildande celler (fibroblaster) tycks kunna äventyra bindvävssyntesen se länk

Således har man nu påvisat olika genetiskt betingade mekanismer som ser ut att kunna förklara den kliniska bilden vid hEDS och HSD inklusive samsjukligheten i många fall.

Jag ska villigt erkänna att dessa färska forskningsrapporter är överkurs för mig, men de slutsatser man kommer fram till låter ändå spännande och trovärdiga. Det handlar ju om nya infallsvinklar som förhoppningsvis kommer att bidra till förståelsen av hur alla dessa komplexa tillstånd hänger ihop.

Men för det krävs fler studier

Huvudvärk är ju vanligt rent allmänt i befolkningen, men särskilt vanligt och ofta svårare vid hEDS/HSD, och då många gånger i kombination med värk i nacken, men också migrän. Detta medför nedsatt aretsförsmåga och försämrad livskvalitet.

Vid utredning av huvudvärk hos hEDS/HSD patienter måste även vissa neurologiska tillstånd övervägas.

1.Spänningshuvudvärk

Är välkänt för de flesta och ofta stressbetingat. Dessutom i regel god lindring av paracetamol. Faktum är att just spänningshuvudvärk inte tycks vara vanligare vid EDS eller hypermobilitet.

2.Migrän

Migrän är en genetiskt betingad komplex neurologisk sjukdom som kännetecknas av episoder med måttliga till svåra huvudvärkattacker, ofta ensidiga och åtföljda av illamående, ev kräkningar samt ljus-och ljudkänslighet. Migränattacker kan pågå i timmar till dagar och påverkar individens dagliga aktiviteter och livskvalitet. Diagnosen ställs med hjälp av kriterier.

Prevalensen (förekomsten) av migrän bland individer med hEDS/HSD hamnar på omkring 60-70 % I övrig befolkning är siffran 16% alltså en klar ökad förekomst vid hEDS/HSD.

Handläggning i vårt land framgår i följande kunskapsstöd internetmedicin

Läkemedel typ triptaner (ex sumatriptan) kan ofta bryta ett begynnande migränanfall.

Om det intas kontinuerligt under flera dagar, finns risk för fortsatt huvudvärk som då är en slags läkemedelsbiverkan d v s MOH (”Medical Overuse Headache). Vanliga smärtlindrande läkemedel (paracetamol, ibuprofen och liknande) medför inte sådan risk.

Överförbrukning av triptaner kan även bidra till att episodisk migrän blir kronisk migrän. Det finns riktlinjer för behandling av ”MOH”.

Idag finns det nya effektiva migränläkemedel (CGRP hämmare) utan risk för MOH som kan förskrivas i särskilt svåra fall. Se länk

4 Ortostatisk huvudvärk – huvudvärk p g a ortostatisk intolerans.

Med Ortostatisk Intolerans menas tillstånd där blodtrycket ej regleras på ett normalt sätt. Upprätt stående ställning och fysiska aktiviteter kräver högre blodtryck och puls än vid vila och i liggande position.

Detta sköter vårt autonoma nervsystem om helt automatiskt. Vid dysautonomi brister det i denna automatik vilket kan orsaka ett alltför lågt blodtryck och därmed sämre syreförsörjning till hjärnan vilket leder till yrsel, hjärndimma, suddig syn ibland även svimningskänsla eller svimning

Ett specialfall av ortostatisk intolerans är POTS d v s ”Postural ortostatisk Tachycardia Syndrom” är tämligen vanligt vid hEDS/HSD men förekommer även i andra sammanhang t ex konvalescens, trötthetssyndrom typ ME/CFS.

Diagnostiken bygger på att registrera puls och blodtryck i olika kroppslägen med hjälp av en sk tippbräda

Huvudvärk är bara en del av symtombilden vid PoTS – för fullständig beskrivning av symtomen se följande översiktsartikel länk

jämte EDS förbundets hemsida

5 Övriga specifika neurologiska orsaker till huvudvärk

Ökat tryck av ryggmärgsvätskan d v s intrakraniell hypertension IH kan uppstå vid flödeshinder t ex p g a tumörer, men också spontant och har bl a kopplats till ME/CFS enligt en svensk studie (Björn Bragee och medarbetare) Man noterade där även ökad förekomst av hypermobilitet och fibromyalgi.

För lågt tryck i ryggmärgsvätskan d v s SIH (spontaneous intracranial hypotension) kan också ge upphov till huvudvärk, ofta då av ortostatisk (lägesberoende) natur. Det är också ofta kopplat till hypermobilitetssyndrom.

Orsaken kan vara läckage i ryggmärgskanalen av olika skäl.

Detta tillstånd bör misstänkas om huvudvärken utlöses av hosta eller ”valsalvamanöver” (tryckutjämningsmanöver dvs hålla för näsan och försöka pressa ut luft mot stängd mun)

Ibland kan läckaget tätas genom att spruta in lite blod i ryggmärgskanalen. I lindriga fall går det över av sig själv.

3. CCI Craniocervical instabilitet

är ett svårt ”gissel” för alla som drabbas. Kan ha orsakats av trauma, men också spontant vid hEDS/HSD. Behandlingsmetoderna för att stabilisera nacken är kontroversiella och operationer är riskfyllda. För utredning och ställningstagande till operation hänvisas svenska patienter i regel till kliniker i andra länder Se Nackskadeförbundet

6. Cervikogen huvudvärk

Med detta begrepp, menas andra orsaker till smärtor i nacken t ex defekta ledytor(spondylos) på spinalutskotten vilket ofta går att åtgärda.

7. Chiari missbildning (Chiari typ 1)

en specifk typ av missbildning där delar av lillhjärnan kan komma i kläm mot hjärnstammen i skallbasen. Det är relaivt vanligt vid EDS och behöver i regel åtgärdas kirurgiskt. Symtombilden är karaktäristisk och med MR kan diagnosen bekräftas.

Symtombilden kan innefatta:

• Huvudvärk i samband med hosta, nysning och ansträngning
• Nackvärk
• problem med hörsel och balans
• yrsel
• sväljninghssvårigheter
• kräkningar

8.Tethered cord eller fjättrad ryggmärg på svenska, är en ovanlig diagnos men vanligare vid hEDS . se länk illustrationen nedan är hämtad däriifrån

Symtombilden överlappar med cervical instabilitet.

9. Vissa udda orsaker till huvudvärk vid hEDS/HSD kan relateras till käklederna eller tuggmuskelaturen vilket i regel framkommer vid noggrann undersökning och anamnes.

Underlaget till detta inlägg bygger till stor del på färsk artikel ”Headache disorders in patients with Ehlers-Danlos syndromes and hypermobility spectrum disorders” se länk