Att kropp och själ hänger samman är det nog ingen som betvivlar idag. Ändå har allt som rör kroppen d v s det somatiska, högre status i sjukvården än det som rör psykiska, mentala funktioner. Sjukdomar skall vara somatiskt förankrade och evidensbaserade, annars betraktas det ofta som något psykiskt och mystiskt d v s något självförvållat eller framkallat av psykiskt trauma eller överansträngning.
Vill man inte direkt kalla det för något ”psykiskt” så kan man i stället använda termen MOS som står för Medicinskt Oförklarliga Symptom eller inofficielt – TPL (”tomtar på loftet”), och det är inget som försäkringskassan tar på allvar, hur illa det än må vara ställt med ens hälsotillstånd. Som läkare är detta mycket frustrerande! Att inte kunna ställa säker diagnos eller förklara vad som orsakar t ex svimningskänsla, svår trötthet, oroligt hjärta, orolig mage osv. efter att alla undersökningar utfallit normalt. Doktorns roll och kompetens blir ifrågasatt, och då drar man gärna till med att det sitter, ja om inte i själen så åtminstone nånstans mellan öronen.
Och det är precis vad det gör många gånger!
Fast inte så abstrakt och insinuerande som det kan låta, för nu kan man avbilda våra känslor i hjärnan, d v s se vad som händer när vi blir rädda, ledsna, upprörda eller arga. Amygdala heter den centrala struktur i hjärnan som reglerar och styr mycket av vårt känslomässiga liv. Nu finns det studier där man har kunnat med hjälp av avancerad teknik mäta aktiviteten i amygdala vid olika sorters stimuli genom att bl a visa försökspersonen bilder som väcker ängslan, ilska osv.
Det intressanta här är att hypermobilitet är kopplat till en högre grad av aktivitet i amygdala vid dessa laboratoriemässiga studier.
Man talar också om interoception, som är vår förmåga att förnimma vad som försiggår inne i kroppen, t ex hjärtverksamheten, mage-tarm,
jfr exteroception som avser våra yttre sinne som smärta beröring, kyla, värme, smak, lukt m m.
Det föreligger ett klart samband mellan överrörlighet och hög interoception. Detta anser man beror på avvikelser i det autonoma nervsystemet ”dysautonomi”, något som är vanligt vid hypermobilitetstillstånd (hEDS/HSD) och som förklarar yttringar såsom PoTs, värmeintolerans, IBS m m.
Det som upplevs som känslor kan nu göras till något konkret som man kan avbilda och mäta, än så länge bara i vetenskapliga studier. Men intressant att vi idag kan få vetenskapliga belägg för att många överrörliga individer, i princip de med hEDS och HSD, ofta skiljer sig från mängden i fråga om förmåga att uppleva och känna av ”vibbar” både av det som händer utanför oss och det som händer inom oss. Alltså större känselsprön, antenner d v s värdefulla mänskliga egenskaper som borde värdesättas mer, men som också kan bli en belastning för den som bara blir förvirrad och orolig av allt konstigt som händer i kroppen, och dessutom tvingas utstå misstro eller t o m förakt från sin omgivning.
Dessa förhållande beskrivs i några färska publikationer, som dock inte är helt lätt att ta sig igenom. Jessica Eccles team ligger bakom (kvinnlig psykiater m a o – någon förvånad?).
Neurovisceral phenotypes in the expression of psychiatric symptoms
Brain structure and joint hypermobility: relevance to the expression of psychiatric symptoms
Dr Eric Ronge 
Mycket intressant! Vet du möjligen om det finns samband mellan hypermobilitet och bindvävsproblematik å ena sidan och det som kallas för HSP och/eller ASP å andra sidan?
HSP brukar översättas med Highly Sensitive Person(ality). ASP blir i analogi härmed = Anomalously Sensitive Person.
Både vid HSP och ASP verkar sannolikheten – mina ”bevis” är dock blott av det anekdotiska slaget – öka att man ska komma i kontakt med sådant som kallas för andeenergier (spöken, änglar, demoner m m). Tror du det kan finnas ett möjligt samband mellan den sortens upplevelser och bindvävsproblematik?
Det är heller inte unikt att en (framför allt) ASP-individ kan berätta om talrika konstigheter som inträffar påfallande ofta i hens närmiljö. Är det ren slump eller? Nu senast läste jag på en blogg om att en tjej i 25-årsåldern nyligen hade bestämt sig för att fika på ett konditori tillsammans med en väninna. Väl inne i kafélokalen gick proppar plötsligt sönder under besöket och allt blev mörkt. Ingen i personalen hade varit med om detta tidigare.
Den här tjejen, som på sin blogg berättade om denna händelse på konditoriet, har dock ingen (av mig) känd bindvävssjukdom, Däremot har hon problem med OCD och återkommande bipolära sjukdomssymtom. Dessutom har hon på bloggen berättat om olika immunsystemsstörningar och har enligt egen uppgift lätt att uppleva interoceptiva fenomen samt att hallucinera.
Hej.
Tack så hjärtinnerligt för att du sätter ord på hur det är. Nu har jag fått förklarat precis det jag alttid upplever i min kropp så som innehavare av hEDS – diagnos 2012 av neurolog Ulf Frejvall. Jag får erkänna att jag aldrig ens dock har funderat över frågan. Som snart 50 år ung så är jag ju van vid mig själv så att säga.
Återigen, tack,
Anna Ceko
Tack Eric för att du hela tiden är uppdaterad i forskningen och verkligen förstår hur detta påverkar oss.
Otroligt intressant. Räcker upp handen om du vet någon som behöver en med EDS att forska på. Skulle vara otroligt intressant att kunna avläsa vad som händer i hjärnan. Är extra sensitiv och brukade skoja om att jag har en släng av ADHD, tills psykologen nämnde att jag nog borde göra en utredning när jag är bättre från mitt utmattningssyndrom… Jag känner att jag har fått permanenta hjärnskador efter utmattningen men det är ju lite svårt att bevisa det för vården. Ett tag trodde jag att jag har haft en stroke för jag hade en fruktansvärd migränliknande smärta innan kraschen, där det kändes som om något rann under huden i ansiktet. Nervsmärta kanske, jag vet inte… men tänk om det gick att mäta/se vad som hänt i hjärnan….
Intressant ämne du tar upp. Ibland undrar jag hur många överrörliga personer som har adhd eller har adhd liknande symtom.
Har en fråga om ett helt annat ämne nämligen piezogenic papules. Syns dom bara när man står upp? Har en massa intressanta knölar på sidan av fötterna men de syns bara när man belastar fötterna. Hur vanligt är det bland dem som har hms (hsd)?
Fortsatt trevlig helg 😊
Hej Eric,
Tack så mycket för en väldigt intressant ”Fråga doktorn-stund” via EDS riksförbund. Det var trevligt att få träffa dig. Jag hade då en fråga gällande interoception, det var detta blogginlägget ”Kropp & Själ” jag hade i åtanke och som den baserades på.
Tack än en gång för allt du gör för oss med EDS/HSD , det betyder så himla mycket. Tack också för denna blogg, så intressanta och lärorika inlägg. Förutom ökad kunskap skänker de även tröst och hopp. Värdefullt.
Allt gott!