Lågbeighton EDS/HMS

Ja, det är något jag själv ibland träffar på och även finner i vetenskapliga artiklar som ett accepterat begrepp.

Typexemplet är barn där förälder, ofta modern, har mycket typiska EDS/HMS symptom, fynd och sjukdomsförlopp  men barnet själv kanske inte imponerar så värst mycket ifråga om just överrörlighet, åtminstone inte med de leder som ingår i Beightonskalan men har stora  smärtproblem, nedsatt muskeluthållighet, trötthet ja kanske även svår förstoppning eller IBS, migrän m m. Ofta förekommer fler individer i släkten med liknande problem så en ärftlig faktor förefaller sannolik.

Men skulle jag kategoriskt kräva minst 5 Beightonpoäng så vore det svårt att kalla det för EDS men möjligen HMS med hjälp av Brightonkriterierna.

Detta med kriterier ställer alltså till det för klinikern, den som vill hjälpa sin enskilde patient, medan det är värdefullt för forskarna som försöker hitta strukturer bland dessa annars så diffusa tillstånd. Men det ena utesluter inte det andra, bara man vet vad man är ute efter.

Det krävs alltså många fler iakttagelser vid diagnostik av EDS/HMS än bara känna på några leder och dra i huden.  Förekomst av relaterade symptom är minst lika viktiga. Samtidigt får man inse att det finns olika grader av EDS/HMS där grad av överrörlighet och smärta ofta stämmer dåligt överens.

Som med alla smärttillstånd är det viktigt att försöka utröna orsaken och söka behandlingsmodeller som fungerar, både med hjälp av läkemedel och psykologer, för obehandlad smärta riskerar att bara öka och bli allt svårare att komma åt.

Detta inlägg publicerades i Diagnostik och märktes , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.