Redan innan jag blev förtrogen med EDS/HMS begreppet mötte jag ibland, i egenskap av “landsorts barnreumatolog”, unga patienter som beskrev en övergående men återkommande ledsvullnad, ofta i knäna.

Reumatiska ledinflammationer kan förvisso variera under en tid men brukar ej försvinna av sig själv. Jag har därför haft svårt att tolka ledsvullnader som beskrivs av föräldrar eller t.o.m konstateras av mig som utan behandling bara kommer och går spontant.
Särskilt i de fall när inget annat pekar på barnreumatism (ärftlighet, avvikande lab prover mm) och där rörelseförmågan bibehålls. Ibland kan det förekommit mycket fysisk aktivitet innan svullnaden uppkom.

En ledsvullnad kan även uppstå i instabila leder p.g.a en traumatiskt betingad inflammation, vilket en ogynnsam belastning kan åstadkomma.
Ömhet och värmeökning ingår då också och kanske även morgonstelhet.
Alltså förbryllande likt reumatiska tillstånd ibland.

Det är viktigt att i dylika fall ta en anamnes och familjehistoria med utgångspunkt överrörlighetsproblematik. Förekommer luxationer osv?
En undersökning bör omfatta bedömning av eventuell överrörlighet, i inte bara fingrar handleder osv enligt Beightonskalan, utan även käkleder, axlar, höfter och fotleder.

Följande fallbeskrivning av en 9-åring belyser hur felbedömning kan inträffa om man ej har EDS/HMS i bakhuvudet:
A ‘benign’ condition masquerading as arthritis

I korthet, en partiell korsbandsskada i ett knä som gav upphov till inflammation som tolkades som reumatism. Magnetkamera avslöjade orsaken och kompletteran påvisade en uttalad överrörlighet (hypermobilitets syndrom).