Ja, hur ska man bete sig för att bli uppfattad som en bra patient när man besöker en doktor?
Många kanske inte tänker på att vi doktorer också är vanliga människor (sic!)  med behov av tillfredställelse och uppskattning i vår verksamhet. Vi vill kunna ställa diagnos och sedan helst bota. I värsta fall nöja sig med att lindra.

Alltså om patienten kommer med en krämpa som doktorn i fråga känner igen och vet hur man skall behandla, då är chansen stor att mötet blir bra för bägge parter. Helst skall doktorn skriva ut någon medicin och därmed kunna ta åt sig äran av att ha botat sin patient när krämpan börjar ge sig tack vare,  eller trots medicinen.

Men om en patient beskriver en massa svårbegripliga osammanhängande symptom som inte går att förklara, blir gärna tolkningen att allt sitter i själen.  Alltså ingen ”riktig” sjukdom utan nått som man drabbats av p g a personliga svårigheter o s v.

Ännu värre blir det om patienten ifråga själv har idéer, om vad det handlar om,  eller t o m refererar till något han/hon läst och hört.  Då har man allvarligt ifrågasatt doktorns kompetens och läkarroll. Ej sällan utlöser detta starkt irritation om inte ren aggression.

Men så här är det lyckligtvis inte alltid, men av många mail jag får, förefaller detta scenerario vara mycket vanligt.   Vi läkare har inte obegränsad medicinsk kunskap om nån nu trodde det. Gamla sanningar från vår studietid har många gånger blivit lögn. Och vem hinner hänga med all utveckling. Samtidigt är det idag så himla lätt att hämta ner vederhäftiga översiktsartiklar och uppdatera sig.  Vi måste se dessa lite svårbegripliga patienter som spännande utmaningar, ”kanske dom har rätt ?” Men samtidigt inte svälja allt som sägs och skrivs. Vår primära uppgift är ju att företräda en seriös medicinsk vård, vare sig det grundar sig på starka eller mindre starka bevis (olika nivåer evidens).

Alltså, ödmjukhet måste vara självklarhet i läkarrollenh och och vi får aldrig aldrig förnedra en patient med nedlåtande kommentarer eller nonchalans, vare sig patienten har rätt eller fel i sina spekulationer. Som patient är man ju i ett kraftigt underläge, och en sådan sparkar man inte på.