Ja, man brukar ju tala om anhörigsjukan i samband med anhöriga till Alzheimerpatienter, men det skall jag inte prata om här.

Men att EDS/HMS drabbar anhöriga torde alla vara överens om. Det sliter hårt på relationer om den ena nästan ständigt är trött och orkeslös och samtidigt klagar över värk. Det är jobbigt att lyssna på folk som klagar över att dom har ont. Man känner sig maktlös när man inte kan hjälpa och det föder frustration. Samtidigt måste en som lider av smärta kunna få utlopp för sitt missnöje även om hon/han förstår att ingen i omgivningen egentligen kan göra något åt det. Men lite empati skadar aldrig, men tillslut upphör tålamodet.

Den svåra trötthet som är vanligt förekommande hos EDS/HMS patienter är mycket svårt för andra att begripa sig på. Därför blir ofta kommentaren ”..nämen du som ser så frisk ut..”  som man ju kläcker ur som tröst men som upplevs som rena förolämpingen. Indirekt, fast det kanske inte sägs högt, så uppfattar många en som bara lat.

Säkert många tragiska situationer på detta tema. Svärföräldrar som klagar på att deras svärdöttrar ej tar hand om deras utomordentlige son på bästa sätt, han som ju jobbar hela dagen borde ju kunna få ta det lugnt på kvällen, stackars karl. Den drabbade lider säkert svårt av det dåliga samvetet över att inte orka ställa upp som man borde.  Ingen bra atmosför för att rehabilitera sig i. Samtidigt inte lätt att bli lämnad åt sitt öde av sin partner vilket inte är ovanligt. Personliga tragedier som ju inte blir bättre av att sjukvården också ifrågasätter om det verkligen inte bara  är ett angrepp av latmasken.

Tänk om vi bara kunde ta ett prov som bekräftade tillståndet ”Kroniskt trötthetssyndrom” CFS.

Men man glömmer lätt bort de anhöriga, eller ska vi säga mannen, maken, sambon för det är ju ofta den det gäller. De borde också få hjälp. Träffa andra i samma situation, bli av med lite frustration. Allra helst få hjälp i hemmet för att minska friktionen. Både med det rent praktiska men också någon form av familjeterapi.  Fast det manliga släktet är ju inte känt för att vilja prata om känslor och privata relationer. Hellre då fly in i grottan, eller i värsta fall krogen med allt vad det sen drar med sig.

En facebook grupp för män som lever ihop med EDS/HMS kvinnor, kanske en idé. Någon som vågar?

Och de karlar som verkligen stöttar sina drabbade kvinnor borde ha en eloge.