eller Fysioterapeuten som gör underverk   –  OBS! Fysioterapeut och inte sjukgymnast skall det ju heta idag.

Fick ett mail från en av mina supportrar med EDS-ht. Hon är nu 65 år och pensionär efter långt yrkesliv som barnmorska.  Mitt intryck är att hon har kunnat leva ett hyfsat gott liv trots sina ”lösa” leder och värk, tack vare en positiv attityd och anpassad livsstil.

Med hjälp av en duktig fysioterapeut/sjukgymnast har hon nu lyckats förbättra sin muskelstyrka och stabilitet, och därmed blivit av med en hel del värk. Läs här hennes egna ord, som hon godkänt att jag förmedlar:

Även om jag själv inte har svårt att uppvisa Beightonpoäng, så är detta inget min sjukgymnast ens frågat efter. Avslutade min 4:e serie (à 10 ggr vardera, alltså 40 träffar hittills) i tisdags. Vid inskrivning 26/8 -14 gjorde han mätningar av alla leder, från topp till tå. Ingen tvekan om en föreliggande generell överrörlighet.

Hans stabiliseringsövningar har varit välfungerande, visade mätningarna han gjorde vid uppföljningen nu i tisdags. Målet har ju varit att jobba upp alla småmuskler och dyl. som ska kompensera bindvävens ”lösaktighet”, så att säga ! Han har varit väldigt försiktig och alltid noga med att det inte får översträckas eller göra ont och att det ska hunnit gå 72 timmar till nästa övningstillfälle. Trots detta, kan jag säga, har jag varit helfärdig av trötthet nästan ett helt dygn efteråt. Men faktum är, att jag nu inte fallit och stukat mig sedan slutet av september.

Tillbud har funnits, men jag har haft förmåga att staga upp mig och platt fall har uteblivit!! Du kan ju bara ana, med vilken tillfredsställelse jag konstaterar detta , att det aldrig är försent! Att vara fyllda 65 (alltid hatat idrott och gympa, eftersom jag aldrig fått till det, som lärarna krävt, utan bara klumpat till det, på ngt vis, trots att jag alltid varit smal och vig) och att då upptäcka att det fortfarande finns möjlighet till förbättring.

Visst haltar jag och linkar fortfarande, p gr a mitt svajiga bäcken, men jag känner mig, trots allt, stadigare och mina eländiga smärtor i ländryggen som tidigare slog till, jämt och ständigt, bara jag gjorde en ogenomtänkt rörelse lyser också med sin frånvaro. Och ännu ger han inte upp, ett hemträningsprogram som jag gör 2 ggr/vecka och en ny inbokad serie på 10 ggr under maj månad (tur att jag gick i pension i somras)!

Han tror sig tydligen om, att ytterligare kunna förbättra kraften i höftled, bäcken och nacke! Vi är lika envisa , både han och jag. Min, likaledes svajiga, dotter född 1977 har avverkat 2 serier hos samme sjukgymnast men släpps nu fri med enbart hemövningar.

Sensmoralen av detta är:     (gäller åtminstone de flesta patienterna med EDS-ht/HMS)

1. Det är aldrig för sent att börja träna
2. Det krävs en kunnig och engagerad fysioterapeut för att komma igång
3. Man måste själv bjuda till och ställa upp till 100%, ingenting är gratis
4. Med starkare muskler så minskar värken
5. Det behöver inte gå käpprätt utför, det går att förbättra sin ”lösaktiga” kropp

Tack BN för lånet av Din text !