Ja, dom är många. både bland lekmän och inom sjukvården.
En orsak är att det ständigt betonas så mycket kring enbart överrörligheten. Alla har då träffat mycket överrörliga individer som aldrig/sällan har ont. Alltså, överrörlighet inget att fästa sig vid anser man.
Visst! så är det. Överrörlighet/hypermobilitet är så pass vanligt i befolkningen att man inte kan betrakta det som en allvarlig riskfaktor generellt. Vi har akrobater och dansare som drar nytta av en flexibel kropp, men det har också visat sig att vissa av dem faktiskt får smärtproblem som kan lägga krokben för karriären.
En mycket flitig och produktiv forskare kring allehanda smärtproblem hos unga människor är Marja Mikkelsson med medarbetare i Tammerfors Finland.
1996 publicerade hon följande artikel. Joint hypermobility is not a contributing factor to musculoskeletal pain in pre-adolescents.
Men samma forskargrupp konstaterar nu att hypermobilitet är starkt förknippat med kronisk smärta hos unga människor.
Risk factors for development of non-specific musculoskeletal pain in preteens and early adolescents: a prospective 1-year follow-up study
där följande kan läsas ”…recently we have identified hypermobility as a strong contributing factor for long-term persistence of musculoskeletal pain in Children.”
Detta samband kommer fram då man studerar en grupp unga människor med ”kronisk smärta”. Man finner då att överrörlighet är mycket vanligare än hos andra.
Enligt min erfarenhet är den ”synliga” överrörligheten och Beightonpoängen ej det primära för att ställa EDS-ht/HMS diagnos – utan övertygande ärftlighet, subluxationer som ibland kan vara relativt diskreta plus kroniska smärtor och ofta inslag av kronisk trötthet, det är de huvudsakliga argumenten som jag anser talar för ett hypermobilitetssyndrom d v s EDS-ht/HMS, ja kan vara den klassiska typen också.
Hoppas nu att ett sådant synsett kan vinna gehör vid kommande världssymposiet om EDS i maj, så att vi kan fasa ut de missledande gamla kriterierna.
Hoppfullt är också följande artikel ang EDS-ht och smärta, nyligen publicerat av expertteamet i Ghent, ”EDS forskningens Mecka”.
Chronic pain in patients with the hypermobility type of Ehlers-Danlos syndrome: evidence for generalized hyperalgesia.
anar lite morgonluft…!
Dr Eric Ronge 
Reblogga detta på pixiepatrullen och kommenterade:
Nytt inlägg av Eric angående alla dessa skeptiska människor man ofta stöter på. Både som patient och anhörig bör tilläggas.
”Enligt min erfarenhet är den ”synliga” överrörligheten och Beightonpoängen ej det primära för att ställa EDS-ht/HMS diagnos – utan övertygande ärftlighet, subluxationer som ibland kan vara relativt diskreta plus kroniska smärtor och ofta inslag av kronisk trötthet, det är de huvudsakliga argumenten som jag anser talar för ett hypermobilitetssyndrom d v s EDS-ht/HMS, ja kan vara den klassiska typen också.”
Precis det här är det vi kämpar med hemma hos oss. Jag (och min syster) har EDS och vi har starka misstankar om att min äldsta son har samma. Vi fick remiss till utredning av sonen – läkaren hälsade med frasen ”jag har ju ingen direkt koll på EDS…” för att se gå vidare till att avfärda en diagnos pga Beighton-skalan.
Det får nog bli egenremiss till Skövde så att man kan få ett uttalande från någon som faktiskt vet vad de pratar om.
Reblogga detta på Livets skiftningar – Ett annat perspektiv och kommenterade:
Tack för en mycket bra och informativ blogg. Jag tar mig friheten att referera till din blogg i den jag själv skriver, då jag tror (vet 🙂 ) att det är av intresse även för många av mina läsare. Självklart med angivande av källa på sedvanligt sätt.
Vänligen
Piia-Liisa Pisal
Pga att jag gjorde ett misstag så fungerar ej länken i ovanstående kommentar. Här kommer en fungerande länk: https://wordpress2202.wordpress.com/2016/01/24/har-du-verkligen-sa-ont/
Vänligen
//P-L Pisal