Islossning ?

….åtminstone i USA verkar det finns vind i seglen när det gäller uppmärksamhet och förståelse för EDS/HMS (JHS=HMS och HEDS = EDS-ht).

Fick just av patientmamma (Tack Maria!) värdefulla länkar till Amerikas EDS förening ednf.org .

Vilken guldgruva! Musik i mina öron, och säkert även för alla ni som följer min blogg. Det som står där ger bekräftelse åt att allt som beskrivs hos EDS/HMS patienter verkligen existerar, och inte hör hemma i  fantasier eller psykiatrin.

Presentationer från de senaste 2 årens årsmöten finns i form av pdf filer. Har själv bara hunnit skumma igenom lite snabbt, men känner igen många publikationer, men här blir allt mer överskådligt och lättillgängligt.

Men jag vill lyfta fram några presentationer särskilt ! varsågod.

.

Proving the Obvious: Next Steps for the Demystification of Ehlers Danlos Hypermobility Type  Borde sättas i handen på alla tvivlande läkare !
Too Tired EDS and Fatigue av USA  förkämpe kring EDS/HMS Brad Tinkle
What 350 HEDS patients taught me in 2013 ! utav nestorn själv professor Rodney Grahame London.

Men leta gärna själv bland alla föreläsningar och färggranna presentationer på följande länkar

Här alla bidrag från konferens 2013

Här alla bidrag från konferens 2014

Dela med er och tipsa andra. Kanske detta kan hjälpa svenska läkare att inse, att det inte bara är en poppisdiagnos utan en länge förbisedd och försummad diagnos.

Publicerat i Föreläsningar och studier, Okategoriserade | 4 kommentarer

EDS i media

EDS har ju förekommit i olika media senaste tiden. Både i TV, radion och lokala dagstidningar. På facebook sprids länkar.
Publicitet är bra, men också en fara när utformningen helt styrs av reportrar som gärna vill åstadkomma lite av feel-good anda, sånt som tittarna/lyssnarna vill ha.
Och visst är det underbart när en drabbat individ lyckas hitta fungerande livsstil och utstrålar glädje och harmoni.
Men detta är knappast representativt för de flesta av landets EDS/HMS patienter. Många hittar ju inte ens någon som kan ställa diagnosen. Men även med en diagnos är det inte helt lätt att få hjälp med rehabiliteringen. Vår kunskap är bristfällig liksom resurserna. I många fall blir det patienten själv som hittar vägar ut ur eländet. Dvs hittar en fungerande coping strategi trots bestående symptom. Långt ifrån alla har den förmågan. Sen så varierar symptombilden och graden av smärtor starkt mellan individer. EDS är synnerligen mångfacetterat på alla sätt och vis, både beträffande utbredning och svårighetsgrad.

Med för mycket av solskenshistorier där patienter lyckats bra i livet trots EDS, så är det risk att aktörer inom vården, försäkringskassan, försäkringsbolag osv får en skev bild av vad det i regel handlar om. Problematiken förringas och känns inte som något högprioriterat område.
Publicitet bidrar också till att man inom sjukvården gärna betraktar EDS som en ”poppis/inne/diagnos” som patienter tagit till sig via medier. Samtidigt är det inte så sällan som individer inser att dom har EDS/HMS tack vare information som sprids på nätet eller via media. Mörkertalet är fortfarande mycket stort.

Allmänheten kan väl få tycka och tro vad dom vill tillsvidare, men viktigast vore att den medicinska professionen i landet tog till sig allt nytt som hänt beträffande EDS och HMS under senare år. Dvs ett erkännande och intresse ifrån medicinska auktoriteter. På hälsouniversitetet i Linköping bedrivs mycket forskning kring fibromyalgi. Där borde man även titta närmare på EDS och HMS.

 

Publicerat i Okategoriserade | 15 kommentarer

Smärta och media

Behövs publicitet. Smärttillstånd har ju ett mycket lågt status i sjukvården. Läkare känner sig osäkra och maktlösa, patienter, i den mån dom orkar kämpa, blir allt mer frustrerade av att ingen kan förklara sammanhangen och ännu mindre ge effektiv hjälp. Bitterheten kan säkert förvärra den eländiga situationen ytterligare. Inte minst för att man inte blir betrodd och betraktad som en samhällssnyltare.

Men jag råkade höra ett avsnitt i radioprogrammet Kropp & Själ 15/11, och som handlade om smärtterapi. Visserligen hade man satt diagnosen Fibromyalgi(FMS) på den kvinnan som berättade om sig själv. Men jag kan mycket väl tänka mig att hon egentligen hörde hemma inom EDS/HMS gebitet. Skillnaden är att med EDS konceptet har vi en sannolik mekanism för hur smärtorna har uppkommit. Men oavsett vad som en gång har startat upp smärtproblemen så är tillvägagångssättet för terapi i stora drag densamma vare sig vi pratar EDS, HMS eller FMS  med ME. Så kallade smärtsyndrom kan uppstå av alla långvariga smärtsituationer, även efter svåra trauma. Och med smärtsyndrom menar jag då svår upplevd smärta mer eller mindre kontinuerligt där man inte finner någon förklaring vid utredning. En eventuell  liten överrörlighet syns sällan/aldrig på röntgen, men återigen, frågor om ärftlighet och subluxationstendenser ger en vink om att EDS/HMS ligger bakom.

I alla fall kolla/lyssna på programmet Acceptera smärtan”   -OK kan låta som ett hån men lyssna först !

där man beskriver metoden ACT (googla) som vad jag förstår bygger på KBT (inte KGB) konceptet  alltså kognitiv beteendeterapi.  Låter flummigt men är gammalt och beprövat och ofta det enda som hjälper dessa patienter.

Men den inställning som man som patient måste inta belystes bra i programmet, och jag får ofta höra liknande erfarenheter från vuxna patienter. Men det krävs en viss mognad och självinsikt och alla kan nog inte hjälp på detta sätt.  Och det ställer krav på terapeuter som utövar denna behandling, ofta psykologer.

Men alla smärtpatienter borde få tillgång till terapi av detta slaget.

Missa inte heller Fråga Doktorn på SVT1 nu måndag 17/11- skall handla lite om EDS.

Kolla även det här radioprogrammet i P4 Skaraborg De lever med konstant smärta om några tjejer som  också har också hittat bra copingstrategier

är ni inte redan bekanta med denna  facebookgrupp så kolla

Zebras are everywhere – Fight for EDS

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Orfan

…eller orphan –  dvs föräldralös, hittebarn – men användes ju även som begrepp för företeelser som hamnat utanför och som (nästan) ingen bryr sig om.  EDS och HMS är ju sådana tillstånd.

Författaren till From ignorance to denial about an orphan, but no rare, genetic disease: Ehlers-Danlos Syndrome /EDS type III)   beskriver väldigt bra hur situationen är för patienter med denna åkomma.   Och det är Frankrike det handlar om. Finns samma erfarenheter i princip alla länder, så vi är ju inte ensamma om att behandla denna patientgrupp så illa. Men trösterikt att det skrivs om det,  i alla fall utanför Sverige.

I vårt land är det Britta Berglund, disputerad sjuksköterska, som står för den kliniska forskningen. Se t ex   Dignity not fully upheld when seeking health care: experiences expressed by individuals suffering from Ehlers-Danlos syndrome.

Jo, skall också nämna detta arbete av sjukgymnasten Elke Schubert-Hjalmarsson som jobbar på Drottnings Silvias Barn och Ungdomssjukhus i Göteborg Pain, balance, activity, and participation in children with hypermobility syndrome.

Men sen händer inte mycket i vårt land på forskningsfronten.

Men mängden artiklar som publiceras runt om i världen om EDS och hypermobilitet bara ökar och ökar. Särskilt under de senaste 4-5 åren.

Dax för förnekarna att tänka om!

 

Publicerat i Lästips, Okategoriserade | 4 kommentarer

Kontinuum

Ännu ett bra begrepp att känna till.

Kontinuum är något som förändras gradvis från ett stadium till ett annat, och inte abrupt.  Begreppet kan användas i många sammanhang. Som t ex hur vi ändras från barn -ungdom-medelålders- gamling. Ja, inte sker övergången över en dag och inte motsvarar tillståndet åldern heller riktigt. Samma med årstiderna, sällan att man kan säga exakt när vinter resp sommar börjar.  En del sjukdomar beskriver också ett kontinuum från nästan ingenting till supersvårt tillstånd.

EDS/HMS är ett sådant tillstånd. Andra sjukdomar är mer av att – antingen har man det eller så har man det inte.

Men forskare hatar sådana här diffusa tillstånd. Man vill ha tydliga gränser. Allt skall kunna definieras i en box. Antingen ryms man i den eller inte. Det går knappt att få någon riktig ordning på iakttagelser och jämförelser mellan olika forskningsstudier om man inte tillämpat exakt samma urvalsmetoder och definitioner. Och även om man har samma kriteriemallar så är bedömningarna väldigt subjektiva- fynden skiljer sig mellan olika bedömare. Och då blir det så här – ”jämföra  äpplen och päron”.  Därför uppstår ibland motstridiga resultat mellan olika forskargrupper.  Särskilt när man bara har använts sig av Beightonskalan för att definiera hypermobilitet, är det inte ovanligt att förväntade samband uteblir. För man har ju i regel en ”frisk” kontrollgrupp där en hel del också uppnår rätt höga Beightonpoäng.

Men om man tar hänsyn till fler överrörliga leder (även under unga år) + ärftligheten +  smärt och trötthetsproblematiken + subluxationsbenägenhet + diverse comorbiditet (strulmage, prolapser m m) då är jag övertygad om att man fångar in målgruppen bättre och att tydliga skillnader framträder vid jämförelser med de som ”bara” är lite överrörliga.

Det är m a o  svårt att göra kliniska studier på EDS/HMS för symptombilden varierar kraftigt från individ till individ och de synliga undersökningsfynden kan ofta vara tämligen diskreta.  Med dynamiska (dvs filma medan leden rör sig) röntgenundersökningar (alt med magnetkamera) skulle man säkert kunna påvisa flera överrörliga leder i kroppen som vi annars inte upptäcker på statiska -stillastående bilder.  Följande artikel handlar ju inte direkt om EDS/HMS men jag ser ändå en koppling, särskilt för de som fått en whiplash skada av ringa trauma.

Chronic Neck Pain: Making the Connection Between Capsular Ligament
Laxity and Cervical Instability

 

Publicerat i Diagnostik, Okategoriserade | 1 kommentar

Comorbiditet

..är det fina ordet för kopplad sjuklighet eller relaterade symptom eller associerade tillstånd eller ”samsjuklighet”.   Alltså det som är så utmärkande för EDS-ht/HMS med att överrörligheten och problemen därav, ju bara är en liten del av allt elände som drabbar patienterna. Tjatas så mycket om Beighton och hudegenskaperna hit och dit samt men det bör främst betraktas som vägledande iakttagelse om att det eventuellt föreligger ett överrörlighetssyndrom.

Man måste med frågor ”scanna” över alla kroppsfunktioner och organ för att snappa upp alla typiska kopplade symptom dvs comorbiditeten.

I en intressant färsk studie från USA utfrågades 466 patienter (över 18 år) med läkardiagnostiserad EDS-ht, med digert frågeformulär (webbaserat) omfattande  237 frågor.  De flesta hade fått sin diagnos av reumatolog eller genetiker (det är USA det ,suck!) 89,9% var kvinnor.

Ehlers-Danlos syndrome, hypermobility type: A characterization of the patients’ lived experience.

Symptombilden dominerades av symptom från följande organsystem

  • leder extremiteter,   i form av värk, instabilitet och subluxationer
  • hjärt och blodtryck typ hjärtklappning, hjärtrusning yrsel
  • mage-tarm typ IBS förstoppning  värk prolaps reflux
  • gynekologi/urologi  typ framfall både livmoder och blåsa, endometrios
  • huden typ lättblödande
  • nervsystem typ huvudvärk, nervkompression,  migrän, yrsel
  • psyket typ ångest, depression, kroniskt trötthet

Många hade debuterat med sina besvär under barn och ungdomsåren.

I många fall hade besvären inskränkt på skolgång och utbildning. Ändå var det en ovanligt hög procent högutbildade personer.

Man belyser hur EDS-ht allvarligt påverkar livskvaliteten för flertalet drabbade och pekar på svårigheterna för dessa patienter att få gehör för den komplexa symptomfloran.  För läkaren är problemet att inte objektivt kunna bekräfta orsakssammanhangen. Undersökningar är ju i regel normala.

Symptomfloran var dock ganska likartad bland patienterna.  Comorbiditeten följer sålunda ett karaktäristiskt mönster och utgör tillsammans med ledsymptomen ett nödvändigt underlag för diagnosen.

 

Publicerat i Okategoriserade, relaterade symptom | 4 kommentarer

NCGS

Inte många som känner till det begreppet, men det är högaktuellt för alla som forskar kring glutenöverkänslighet( celiaki) och allehanda tarmåkommor typ IBS. Annars är det nog ganska okänt även för de flesta doktorer i vårt land  – än så länge.

NCGS står för Non-celiac gluten sensitivity. Alltså överkänslig mot gluten, men inte på det välkända sättet så att det skadar tarmen, men att det ändå orsakar symptom. Inte bara från tarmen utan även lite här och var i kroppen inklusive led och muskelvärk, trötthet, yrsel, huvudvärk, utslag.  Alltså, inte konstigt att patienter med detta tillstånd länge gått och betraktas som hypokondriker. För  läkare fanns det bara 2 lägen. Antingen hade man celiaki( dvs äkta glutenintolerans) eller så hade man det inte, och då skulle ej glutenfri diet tillämpas. Nåja, veteallergi har vi också pratat om, men då har det också krävts att allergiprovet påvisat detta.

Redan 1978 och 1980 publicerades rön som beskriver just denna typ av annorlunda glutenöverkänslighet. Men det dröjde ända till runt 2010 innan man tog upp tråden igen och igångsatte stora forskningprojekt ifrån flera stora centra både i Europa USA och Australien. Och man kommer fram till ungefär samma sak.

Ofta är det vuxna kvinnor som är drabbade. Symptomen är ofta av IBS karaktär dvs diarré och/eller förstoppning, buksmärtor, magkatarr reflux + alla de lite diffusa icke-tarmrelaterade symptom som nämndes här ovan.  I studierna har man kört månader med gluten, sedan månader utan gluten där varken patienter eller försöksledare har vetat vad kosten innehållit. Alltså dubbelblind studier.  Äkta celiaki (glutenintolerans) har förstås uteslutits innan.

Men sambanden mellan gluten och symptom är inte 100% iga men i alla fall ser man övertygande skillnader mellan glutenhaltiga och glutenfria perioder. Så nu är det rumsrent att inte tåla gluten utan att ha celiaki.

MEN detta gäller ju inte alla som upplever sig glutenöverkänsliga, för i många fall är det våra förväntningar, självsuggestion som spelar oss ett spratt. Därför måste man alltid genomföra sk elimination – provokation -eliminations manövrar för att bli övertygad. Men tillräckligt många blir hjälpta på det här sättet. Och det är ju inga risker med att äta glutenfritt (under förutsättning att man kollat med åtminstone ett blodprov ”transglutaminas” innan för att utesluta äkta celiaki, som ju kräver ordentligare dietföreskrifter m m) kostar lite mer förvisso.

Men intressant se hur en suspekt åkomma där patienter länge blivit anklagade för bara inbilla sig, sen plötsligt får ett högintressant vetenskapligt status där man också kommit relativt långt med att definiera själva mekanism i tarmen. Fast fortfarande en hel del oklarheter. Troligen är det fler kostfaktorer än gluten som kan ligga bakom.

Så förhoppningsvis torde även EDS-ht/HMS  en vacker dag av alla läkare erkännas som en vanlig  orsak till diffusa smärtor, trötthet m m och inte som idag alltför ofta betraktas som inbillning och hypokondri.  Man får ha tåååålamoood…………..

och visst påträffar man NCGS bland EDS/HMS ganska ofta också!

Varsågod, läs:
Non-celiac gluten sensitivity: questions still to be answered despite increasing awareness.

Non-Celiac Gluten sensitivity: the new frontier of gluten related disorders.

Publicerat i Föreläsningar och studier, Okategoriserade | 1 kommentar

MOS

MOS står för Medicinskt Oförklarliga Symptom och är för mig en ny benämning, medan själva innebörden ju är välkänd av oss alla doktorer.  För inte så länge sedan var ju alla krämpor ”MOS” men i takt med vetenskapens framsteg så har vi lärt oss en hel del om hur människokroppen fungerar. Men vet vi allt? Definitivt inte!

Som doktor måste man naturligtvis hålla sig till det som är vetenskapligt belagt och beprövat, annars är man kvacksalvare. Men lite ödmjukhet skadar inte, dvs vi måste erkänna att vi många ggr inte vet och inte bara förkasta nya åsikter och rön som dyker upp i pressen eller media.  Tyvärr så handlar dock sådant mycket om ren geskäft, lätt tjäna pengar på folks oro och särskilt när skolmedicinen ej kunnat hjälpa så griper man ju tag i halmstrån, även om man är skeptisk. Och sedan vet vi ju alla att väldigt mycket hjälper bara vi tror på det. Placebo effekten är både effektiv och starkt och skall inte föringas, men inte på bekostnad av ockerpriser. Men samtidigt bör man förstås börja med att ta för sig av det som naturen bjuder på och som man kan fixa själv, dvs bra livsstil, bra kost med nyttiga grönsaker frukter osv.

Men MOS !? Det kan ju inte betraktas som inbillning. Svår huvudvärk och migrän är ju knappast fejkat, likaså IBS tarmar och reflux, eller hjärtklappning och yrsel.

Man brukar kalla det för funktionella symptom, ofta lite underförstått att det är rent psykiskt. Och det kan det ju vara. Orolig mage inför tentamen är väl naturligt t ex. Men många gånger är det knepiga spratt som kroppen spelar en. Det sticker till, domnar, darrar, värker, surrar, rycker osv. Ej konstigt att detta kan oroa. Men jag tycker det vore konstigare ifall den synnerligen komplicerade människokroppen ständigt fungerade optimalt. Måste slira och kärva lite här och där ibland. Och just detta är ju naturligtvis ännu vanligare hos de som har lite slappa och glappande leder och eftergivlig bindväv.

Hos EDS/HMS patienter uppstår ständigt en massa svårtolkade symptom som ofta avfärdas av läkare som uttryck för hypokondri. Men som patient vill man ju bara veta att det inte är farligt, och sedan veta om man kan göra något åt det. Får man ett ärligt konkret svar så tror jag de flesta nöjer sig med det.

Funktionella symptom är inte inbillning eller psykiskt, utan symptom som vi inte kan enkelt förklara utifrån ett påvisbart fel i kroppen med de analysmetoder vi har idag. Men någon form av ”mjukvara” fel, en liten ”bug” helt enkelt torde det ändå vara. Inte farligt men jobbigt.

Läs gärna Funktionella symptom

Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer

Medicinsk information

Tittade just in på den engelska HMS föreningens hemsida HMSA och fann där ett par bra översiktsartiklar som är riktade till sjukvårdsfolk i första hand.

Dels då Clinician´s Guide to JHS av dr Alan Hakim i London. Hans namn återfinnes i många publikationer ofta tillsammans med den store eldsjälen prof Rodney Grahame. Man drar där JHS(=HMS) och EDS-ht över en kam, åtminstone beträffande hur man skall tackla problematiken även om där finns vissa nyansskillnader.

Den andra intressanta artikeln  av Alan Hakim heter Hypermobility & Illness   som ger en fullständig analys av överrörlighetsbegreppet ur medicinsk synvinkel som förekommer vid olika diagnoser.  Han visar på skillnader och likheter mellan de olika tillstånden och hur allt på något sätt hänger samman. Man jag kan tänka mig att andra forskare kan ha lite andra sätt att se på saken. Men ett intressant försök till att strukturera begreppen.

Kan vara lämpligt att printa ut och ha med vid läkarbesök.  Vi läkare är alltid så glada och tacksamma över att få lära oss lite nya saker (!???!), men vi vill då i lugn och ro ta del av flera vetenskapliga publikationer och få en chans att bilda oss en egen uppfattning.

Dessa artiklar innehåller många värdefulla referenser som för en vidare in i forskningen kring EDS och JHS/HMS

 

Publicerat i Föreläsningar och studier, Lästips | Lämna en kommentar

Beighton 0

Visst kan man ha EDS-ht eller HMS för den delen, med O poäng i Beightonskalan ! I alla fall träffar jag på sådana patienter av och till. Och om inte O så kanske bara 2 eller 3 poäng. Och detta gör ju att många ej får sin EDS/HMS diagnos tilldelad.  Orättvist!

Men vi doktorer vill gärna ha tydliga strikta gränser på sjukt och friskt så man slipper använda di små grå….  Egentligen skulle ju en mobil app lika gärna ställa diagnosen. Ja/nej  svart/vitt. Men det var inte gubben Beighton som uppfann EDS. Och det var inte ens meningen att hans skala skulle ligga till grund för EDS diagnosen, utan man valde hans skala för att den var så enkel att utföra, tillräckligt enkel för att vi vanliga doktorer skulle kunna tillämpa den. Fast nu har det visat sig i en stor studie att alla världes EDS experter har sin egen variant på hur undersökning enligt Beightonskalan skall utföras.  Lack of consensus on tests and criteria for generalized joint hypermobility, Ehlers-Danlos syndrome: hypermobile type and joint hypermobility syndrome

Man kan nog säga att Beightonskalan har spelat ut sin roll vid diagnostiken av EDS och HMS.  Det måste till många fler iakttagelser och parametrar för att ringa in denna diagnos.

  1. Någon form av instabilitet i leder som lett till upprepade sub/luxationer, distorsioner bör ju finnas med men dessa fenomen kan ju också påträffas i t ex höftleder, axelleder, käkleder, fotleder. Även småleder i nackkotorna och ryggen dvs inget som ger Beighton utdelning.
  2. Betydande smärtproblem pga denna instabilitet
  3. Ärftlighet för liknande symptom, sällan diagnostiserat som EDS dock. Kanske fibromyalgi eller reumatism eller bara oklart smärtsyndrom. Men ofta problem som reducerat arbetsförmåga och även livskvalitet.  Ofta syns de ärftliga yttringarna tydligast på kvinnorna. EDS generna tycks ofta skona karlarna (orättvist?!) men dom kan föra anlaget vidare.  Även liknande problem hos egna barn är en fingervisning.
  4. Utöver ledbesvär och värk så har vi sen den långa listan över associerade symptom, det som gör att man kallar det för multisystem åkomma. Dit hör huvudvärken, migrän, mag tarmproblem främst förstoppning, gyn och urinvägsproblem, nervproblem med domningar, hjärtproblem med blodtrycksfall, yrsel och svimningar, svår trötthet osv  osv.

Brightonkriterierna som ligger till grund för HMS diagnosen är betydligt mer tolerant för dessa saker och borde helt ersätta EDS-ht kriterierna enligt Villefranche 97. Och då vi ändå anser att det är identiska åkommor så borde vi ju göra så på direkten. Bara det att få alla berörda läkare med på det tåget…

jobbar på det

Publicerat i Diagnostik, Oenigheter HMS/EDS | 5 kommentarer